Ett gäng sköna spelhistorier

Idag tänker jag berätta ett gäng sköna spelhistorier.
Det var så att i min ungdom för en si så där femton år sen hände det väl att man slängde in en rad på travet då och då. Eller rättare sagt varje helg då det var V75 och varje vardag då det var V5.

Just den här dagen hade jag slängt in ett litet system på en V5:a och väl hemma i soffan trillar lopp efter lopp in. Nu återstår bara sista loppet och spänningen är stor när min häst avancerar i fältet. Har för mig det var Stig Lindmark som körde och om jag minns rätt hade jag spikat kusen. På upploppet leder Stig Lindmark stort och ledningen bara ökar, 10 meter, 20 meter, 30 meter. Nu står jag upp i soffan och skriker med dollartecken för ögonen "Jaaaah, jaaaaaah! spring din halte jävel, spring!!!!" Det är mer eller mindre klart när det otroliga händer. Tio meter före mållinjen ramlar plötsligt kusken ur sulkyn, studsar några gånger och blir liggande livlös på banan. Men vafaaan?
Den herrelösa hästen passerar mållinjen och jag tänker att jag nog vann. Det visar sig att Stig Lindmark fått en hjärtattack och eftersom kusken inte satt i sulkyn diskas hästen. Att det osar svordomar i ett antal dagar efteråt kan ni säkert ana själva.


Nästa historia utspelar sig en lördag då jag bestämmer mig att cykla till Örnäset eller Örnnästet som jag brukar kalla det för och lämna in raden. Jag virar ihop speltidningen i bakfickan och gnider stjärten mot cykelsadeln innan det bär av.
När jag cyklar längs en villagata med höga häckar och ska byta sida kollar jag noggrant bakom mig att ingen bil kommer. När jag vänder mig om igen dyker plötsligt en gubbe upp bakom häcken med hund i koppel och cykel i handen. Resolut skjuter han ut cykeln i min färdväg och det blir en jävla smäll. Det tar tvärstopp och jag kastas handlöst över styret, gör en saltomortal i luften och landar tungt på rygg på asfalten. Det här är på den tiden när bara töntar använder cykelhjälm. Jag reser mig upp otroligt nog oskadd och plockar upp min demolerade cykel med hela framgaffeln intryckt.
Väl inne på spelkiosken börjar jag fundera, fan va underligt att jag inte slog mig? Jag halar fram den ihopvirade speltidningen ur bakfickan och den faller sönder i strimlor. Det visar sig att jag landat EXAKT på den smala ihoprullade tidningen och glidit på den längs asfalten. En sagolik tur. Jag hade väl inte dött utan tidning men säkerligen rivit upp halva ryggen. Tur i oturen som man säger.
Hur spelet gick? Troligtvis åt helvete som det alltid brukade göra.


Nästa historia utspelar sig en lördag när jag och Rosendahl hänger på Hertsökiosken i Luleå, stamhaket för oss spelare. Ett litet trångt utrymme i hörnet på Hertsöskolan, vägg i vägg med slöjdsalen där jag snidat träprylar som barn.
Den här dagen har vi bestämt oss att spela två hästar vardera i varje lopp och fram till lopp sex ser våra kuponger exakt likadana ut. Det är nämligen så att jag har som taktik att spela på hästar med konstiga namn. Strumpa är en favorit (troligtvis skinka idag och uppäten sedan länge). I lopp fyra har jag snokat upp en kul häst med namnet Gringo min Gringo och maffiga oddset 53 som jag tipsar Rosendahl om.
Det går några timmar och sedan ringer Rosendahl med andan i halsen och frågar om jag sett V75:an? Nej! piper jag. Det visar sig att Gringon suttit som ett smäck och orsakat korsdrag i kuponghögen som Hans G Lindskog brukar säga. 80000 bagis i utdelning för sju rätt och det sura är att i det enda loppet som skiljer sig åt har jag valt en annan häst, en högoddsare som dessutom leder tjugo meter före mål. Hade kusen orkat bara några meter till hade utdelningen blivit uppåt en halv miljon på min kupong. Nu får jag nöja mig med sketna 1200 bagis medan Rosendahl får fira sin sjurättare.
Eller som Rosendahl säger "Det är pengar det med, men du ska iaf ha en eloge!" Den elogen betackar jag mig för.
Vad Rosendahl gjorde med pengarna? Köpte en Pentium 100 Mhz monsterdator, gav bort hälften till Björn Hanson och resten festade han väl upp kan jag tro.


En fredag har jag plitat ihop en V5:a och nu ska jag bara upp till kiosken och lämna in så är helgen räddad. De är då det ringer på dörren och där står Valle eller Stefan Vacksten som han egentligen heter. En skön snubbe som jag lekt med sedan barndomen. Det visar sig att han absolut måste ha med mig på någon obskyr aktivitet i stan. Ok fine tänker jag och kollar klockan. De stänger kiosken vid 1800 så det är gott om tid.
Väl hemma igen cyklar jag iväg till kiosken och inser att allting är igenbommat och livlöst. Men vafaan? tänker jag där jag desperat klänger med näsan tryckt mot glasrutan. Det är då jag får syn på skylten att de stänger tidigare eftersom det är röd dag.
Ännu trevligare blir det på kvällen när loppen börjar ploppa upp på texttv. Lopp efter lopp sitter som ett smäck och efter det femte sitter jag med femman i handen som hade gett 6000 bagis. Tack herr Valle Vacksten!


Farsan brukade alltid spela stryktipset när jag växte upp för då fanns det bara Stryktipset, Lotto och V75. På den här tiden jobbade han på järnverket i Luleå och det var kutym att arbetskamraterna tillsammans gjorde ett system på stryktipset och lämnade in. Just den här veckan var det farsans tur att göra systemet när Lund plötsligt bestämmer sig att han inte vill vara med. "Nja det är ju Bengt och han vinner aldrig..." Sedan hoppar en till av och det slutar med att ingen vill vara med eftersom det är farsan som ska göra det. Sagt och gjort, systemet blir för dyrt att lämna in ensam så istället spikar han demonstrativt upp det på anslagstavlan med texten "Så här tippar man 13 rätt!" noggrant ditpräntat.
Lördagen kommer och matcherna börjar plinga in på tv. Ni som spelar vet hur beroendeframkallande det är när det börjar plinga. Man sitter och käkar vid bordet och det plingar och man slänger besticken åt höger och stolen åt vänster medan man grabbar tag i en penna och kutar utav bara helvete. Sen kommer glädjetjutet eller svordomarna.
Eller så sitter man med 12 rätt och det är en minut kvar på sista matchen och man har spikat krysset och ber till gudarna "Plinga inte... plinga inte.....plinga inte...", och med tre sekunder kvar kommer det "P L I N G !" Ni som varit med om det vet hur det känns.
Nåväl hur farsan kände sig denna lördag kan jag bara ana för hela jävla raden satt klockrent med 13 rätt och utdelning på 350000 bagis. Och kupongjäveln sitter uppspikad på anslagstavlan! Hade varit roligt höra arbetskamraternas kommentarer på måndagmorgonen. Det här var dessutom för 25 år sen då stålarna utan problem räckte till att köpa en villa.

Nåväl skam den som ger sig tänkte farsan och något år senare hade han gjort ett nytt system på jobbet, åt sig själv denna gången. Vid arbetsdagens slut börjar farsan leta "Men var f-n är kupongen?" För han mindes absolut inte vad han kletat dit så han fick skriva en ny. Det visar sig att det är hans arbetskamrat Stig som tagit hans kupong och låst in den i sitt skåp för att se hur många rätt han har. Trevligt om det inte vore för att det är 13 rätt som ger en riktigt stor utdelning


Återigen ett par år senare sitter farsan på uteplatsen och plitar ihop ett system med en granne. Medan de sitter där börjar kärringen till hans granne gapa att han måste komma hem genast så det blir aldrig av att farsan lämnar in tipssystemet de ska dela på. På lördagen börjar matcherna plinga och liksom i hypnos ser farsan hur den ena matchen efter den andra sitter klockrent. Alla 13 med alla skrällar. Utdelning någonstans omkring en miljon bagis i dåtidens värde för 25 år sen.


Tror farsan är den mest otursförföljde spelare jag vet. Han har oskicket för sig att skriva kupong efter kupong efter kupong och sen lägga dem i fönstret. Ofta har han sju rätt på ena och sex rätt på andra eller vice versa fast om han satt garderingarna på samma kupong från första början hade han vunnit stort.
Den här dagen har han som vanligt plitat sina rader och kan inte bestämma sig och nu ligger det åtta-tio stryktipskuponger i fönstret mellan blomkrukorna som det brukar göra varje lördag. Han väljer ut sju kuponger att lämna in och det visar sig att på en av kupongerna han lämnat kvar sitter raden som ett smäck med 13 rätt. Surt sa räven.


Ska avsluta med en glad historia. Den här lördagen hade jag lämnat in en sexling på oddset med engelsk ligafotboll till oddset 300. Fem första sitter klockrent och på den sista har jag kryss när det är en minut kvar och 2-2. Fan det här blir ju som att sno godis från småbarn tänker jag och gottar mig åt min egen briljanta analys av matcherna. "Men blås av då domarjävel!" tänker jag när jag ser hur en back dräller med bollen och plötsligt kommer en blixtsnabb kontring, pass, pass, pass och så är motspelaren fri med målvakten. Han fintar åt ena hållet, målvakten flyger upp på läktaren och nu är det öppet mål och bara att rulla in bollen från tio meters avstånd. Jag hinner skrynkla ihop kupongen när spelaren brassar på för fullt och skjuter i ribban! Med öppet mål och mindre än tio meter skjuter han i ribban! Strax efter blåser domaren av och jag tvivlar på att den spelaren kan träffa en ladugårdsvägg från insidan.
3000 bagis ner i mina hårt ansträngda fickor satt riktigt skönt må ni tro.
Har förresten en liten blogg där jag skriver om topptipset ni kan spana in. Är på paus nu då jag finner allsvenskan lika intressant som att se min mormor väva en matta men så fort engelska ligan drar igång börjar jag skriva. www.topptipsarn.blogspot.com

Uzelezz