Mikrostress - vad är det?

Jag vet inte vem som myntade begreppet först, men jag vet att jag läste om det i en krönika av Per Bjurman härom månaden.
Mikrostress är när du står i matkön på ICA och irriterar dig "F-n ska det verkligen behöva ta 18 sekunder för kärringen att betala med kreditkortet? Själv gör jag det på 12 sekunder!".

Eller när din kärring (frugan) börjar gnälla på kvällen att hon vill ha sitt och du svarar stressat, "Ja, jag har en lucka på två minuter mellan rebuyturneringen 20:28 och satellitkvalet till söndagsturneringen...men då får det gå fort!".

Eller när du rusar in på toaletten stressad och samtidigt slår på tidtagaruret "Ok, tretti sekunder in och ut, inte en sekund mer, och det får ta högst fem sekunder att torka sig i röven med pappret!".

Att byta pokerbord ger mikrostress
Själv upplever jag en ständig mikrostress i vardagens alla göromål. Senaste irritationsmomentet är när pokersiten där jag spelar inte kan smälla upp borden fort nog. Varje gång jag spelar en turnering och tvingas byta bord blir jag irriterad "F-n...ska det verkligen behöva ta fyra sekunder att få upp bordet?" medan mitt gamla tröskverk till dator kämpar med att leverera uppdateringar på löpande band.

E-posten stressar ännu mer
Ett annat irritationsmoment är när eposten måste kollas, vilket bär emot. Det bara väller in skit som måste sorteras och jag nöjer mig nuförtiden att kolla eposten nån gång i veckan. E-posten har blivit den nya snigelposten. Totalförstörd av all reklam.
Sen har vi alla webbsidor, blogguppdateringar, Facebook och Twitter som tar sin tull av min dyrbara tid. En minut här, två minuter där. Lägg ihop det och det blir en j-vla massa tid.

75-årskalas på tapeten
I veckan var jag dessutom tvungen klämma in ett 75-årskalas på hela fyra timmar. Mikrostressen bara ökade för varje sekund som gick medan jag tryckte i mig tårtbitar på löpande band och kollade på klockan stup i ett: "...13798 sekunder...13799...13800...f-n hur länge ska vi sitta här? 13801...13802...".

Äta påskägg - ska det verkligen vara nödvändigt?
Nu i påsk har ett annat irritationsmoment uppenbarat sig: "Måste det verkligen ta 28 sekunder att äta ett ägg?", innan jag trycker i mig ägghelv-tet så fort det bara går för att inte förlora dyrbara, oersättliga sekunder framför pokerborden som går förlorade för all framtid.
Jag vill ju inte sitta på ålderdomshemmet som en sur, grinig gubbe och bläddra i 45 år gamla anteckningsböcker: "...men va f--n? den 14 april 2011 slösade jag bort 14 sekunder på att skala ett ägg!", innan ångesten sätter in.
Mikrostress som sagt.

Ok, nu har jag redan slösat bort fyra minuter på att skriva det här inlägget...tillbaka till pokerborden!
Det ska bli både turneringsspel, satellitspel och cashgame på babyborden (har förberett mig för att spara tid genom att igår kväll vira fast blöjan, knyta babymössan och provsmaka nappen *smack, smack* innan jag gick och la mig, hehee...)

Ha en trevlig speldag!
Uzelezz